Ode till stenarna i skogen

Välkommen till mitt  universum av segstartade måndagar och en obegriplig längtan efter stillhet. Ja, jag drömmer om att bli en stilla sten i skogen.

Just nu sitter jag vid datorn och har en synnerligen segstartad måndag. Har du det också? En då du kämpar dig ur sängen med en känsla av förtvivlan. Du släpar dig igenom den kalla och mörka morgonen, med en kopp kaffe i ena handen och en oändlig trötthet i den andra, (i den mån man kan hålla trötthet i händerna. Det kan man säkert.) Du funderar på helgen och undrar varför den gick så fort, och plötsligt inser du att du har en hel vecka framför dig med möten, deadlines och stress.

Huvudet är som en vindtunnel. Det bara blåser, rakt igenom. Kallt.

Tänk om du kunde vara en stilla sten i skogen? Du skulle slippa all stress och oro, och bara vara där. Stilla. Och med en löftesrik stillatigande omgivning runt omkring dig.

Det låter som en dröm, eller hur? Men det är faktiskt en dröm som jag har haft sedan jag var liten. Att få vara en del av naturen, att få ta del av dess stillhet och frid. Att få vara en del av en plats där tiden inte spelar någon roll, där jag bara kan vara. Inte för att jag har någon romantisk bild av vad det vi kallar naturen är för något. Mer för att en sten i skogen egentligen inte spelar någon roll, i alla fall inte ur en mänsklig kontext.

Så här kommer mitt måndagstips - du kan vara den där stenen i skogen utan att egentligen vara det: Du kan vara en stilla sten i skogen, och samtidigt vara med på alla de där mötena och hinna med alla de där deadlinesen.

Det sker mentalt, naturligtvis. En inlevelseövning: Jag är en sten som ligger bredvid en stig i en skog. Ingen har lagt mig här. Jag bara är. Ingen vill något av mig. Alla bara går förbi. En liten solstrimma blinkar till och försvinner, en kråka kraxar, en plötslig vind högt uppe mellan trädkronorna. Det är som det är: Jag är en sten och de är inget särskilt med det.

Och min segstartade måndag? Den kommer ändå vara en segstartad måndag, men nu har jag en ny inställning till den. Jag accepterar det som händer, för jag ser mig själv som den där stenen i skogen som bara ligger där och låter världen skölja över sig. Jag tar det som det kommer...

Hoppas du får en fin vecka!

/Henrik