Oplanerat möte med vattendrag!
Jag kan inte hjälpa att jag känner en djup tacksamhet inför möjligheten att vandra här, att dela mina tankar och reflektioner med er, och för den ständiga nyfikenheten på vad som kommer att hända imorgon!
Hej! Nu är det jag som skriver igen. Jag har precis släppt avsnitt 14 av min nya podd: "Vandra med Henrik"!
Dagens äventyr ledde mig oväntat till en bäck mitt i skogen, en plats som blev en perfekt kuliss för dagens reflektioner. Det var inte alls planerat; jag var på väg till butiken via skogen när ljudet av rinnande vatten fångade min uppmärksamhet och ändrade kursen för min dag. Det var som att den uttryckte vad jag tänkte, bäcken.
Till att börja med, denna plats var frusen för bara två veckor sedan. Det är fascinerande hur snabbt naturen kan förändras, hur en värld som tycks fast i vinterns grepp plötsligt kan vakna till liv med vårens första tecken. Och här står jag, i denna övergångstid, full av förväntan på vad de kommande säsongerna kommer att föra med sig.
Mitt format för dessa vandringar i "Vandra med Henrik" är ganska unikt. Precis som i min andra podcastserie, "Somna med Henrik," använder jag inget manus och klipper inte bort något. Allt som händer, händer. Det här ger en äkthet till upplevelsen, där även små missöden eller oväntade möten blir en del av berättelsen.
Jag har också börjat boka in gäster för framtida vandringar, vilket lägger till en ny dimension till upplevelsen. Dessa är personer som betyder något särskilt för mig, och jag ser fram emot att dela dessa stunder med er.
För er som är intresserade av att vara med i ett avsnitt, speciellt om ni befinner er i Stockholmsområdet, tveka inte att höra av er. Jag tänkte att jag kanske kunde göra till en regelbunden vana att ta en sån här promenad med en lyssnare ett par gånger per år om podden flyger. Jag hoppas kunna utöka min räckvidd och kanske även ta med lyssnare på vandringar utanför huvudstaden i framtiden.
Dagens vandring bjöd på många tankeväckande ögonblick, från att navigera längs den smala mossbelupna stigen vid bäcken, till reflektioner om naturens kraft och skörhet. Jag passerade gamla, etablerade träd med rötter som sträcker sig över marken likt anklagande fingrar, vilket gav platsen en nästan sagolik atmosfär. Tack för det, Naturen!
Men kanske det mest betydelsefulla i dagens vandring var insikten om tacksamhet. Tacksamhet över att leva i denna tid, trots dess utmaningar. Jag kan inte hjälpa att jag känner en djup tacksamhet inför möjligheten att vandra här, att dela mina tankar och reflektioner med er, och för den ständiga nyfikenheten på vad som kommer att hända imorgon!
Tills nästa gång vi ses eller hörs, ta hand om er.
Allt är som det är!
/Henrik